Ja älskar verkligen att ligga och vila på dagarna... så underbart gott. En till pensionsvarning ;) Fast är hellre vaken sent så det passar mig att pensionärsvila! Snart ska ja köra hemmagjord pizza  

Snart ska ja ner och vara med morfar... mami ska hämta hem mormor från hemmet. Får hoppas att hon e på bra humör :) Ska nog försöka få lite mer sol, lapa lite d-vitaminer...

Vad ska ni göra idag??

Idag har ja för första gången i år suttit på balkongen och ätit frukost :) Hur underbart som helst. Nu mår man verkligen toppen  

* Lyssna på opera, jag är otroligt imponerad av rösterna de människorna har

* Kommer antagligen vara en sur kärring och skälla på alla puckon

* hata denna kommunen för de gör aldrig nåt bra med pengarna de har

* säga åt alla vad som är rätt och avd som är fel

* ångra mig att ja inte blev statminister, då kunde ja gjort nån ändring på att det ja har i huvudet

Eftersom ja har en del mail kvar från förra bloggen tänkte lägga upp ett brev här som berörde mig rejält... Läs och skriva gärna era reaktioner. Detta är en tjej som skrev till mig i mars så ja vet att hon läser bloggen.

Hejsan Sofia!

När jag hittade din blogg och läste att du tar emot såna här typ av mail blev jag jätte glad och satte mig direkt och skulle diktera ihop något som lät bra. Fast jag insåg efter en stund att inte mycket i mitt liv är bra just nu.

Som liten hade jag inga syskon, TACK GODE GUD FÖR DET, för deras skulle menar ja nu! Jag hade en mamma som missbrukade tabletter av alla dess slag och en pappa som bara kom hem när han ville något. Ofta hög och ofta full. Självklart påverkas jag av det här som nu "vuxen". Jag är 24 år och bor i en liten stad med min pojkvän och hund. Jag är tacksam för mitt liv och inget att klaga på men ofta känner jag mig ensam. Vet inte varför. Jag har folk runt mig men ändå är ensamheten alltid där. Ingen jag känner har haft det som jag eller liknande. Inte vad de säger i alla fall. Hur ska jag kunna må bra och få bort denna känslan av ensamhet? Någon som har något tips eller varit i någon liknande situation?

Idag har jag och min mamma en spänd relation, hon missbrukar inte nu längre. Fast hennes liv är ju helt förstört. Pappa bor på nåt hem och jag är inte intresserad av att träffa honom. Jag har en farmor och farfar som jag älskar otroligt mycket, de har heller ingen kontakt med pappa då pappa sjlv valt att ha det så.

Tacksam för alla svar vad det än står. Det kanske är jag som är "mesig" som inte släpper mitt förflutna men det går bara inte. Söker bara lite stöd eller lite ord som säger att jag inte har fel eller gjort fel.

// m

Eftersom jag har haft ganska mycket besök nu och ja har ändrat min tidigare blogg och tagit bort det som va där, tänkte ja börja med en ny sak här som ja hade på den gamla bloggen som många skickade in till.

Alla där ute har kärlek, familje, vänskapsproblem osv. Ibland behöver man dela med sig av sina problem eller tankar. Kanske bli man ha bara ha lite stöd eller höra va andra tycker om det man går igenom.

Så nu kan ni som vill skicka era problem, tankar eller annat till min mail. Så kan ni får höra va andra känner/tycker/vill ge tips till er om.

Detta gör ni till sofia85_@live.se

jag kommer SJÄLVKLART inte säga vem som skrivit vad eller namn eller så. Det är helt anonymt. När jag lagt upp det här så raderar ja erat mail

Satan va ja hatar min korta stubin ibland... Önskar bara den gick att förlänga ibland. Ja stör mig så lätt på små små saker och sen blir ja arg på mig själv för att ja ens bryr mig. Känner ni igen er? Hur får man en "bra eller längre" stubin?? Ja tror inte att en människa som ja kan ändra mig när det gäller sånt. Ja e den ja e, alla vill förändra mig fast ja vet inte om ja själv egentligen vill...

Ja nu är det dags att göra kvällsmat laxgrejs med nudlar blir det, riktigt gott faktiskt. Lägger upp ett litet recept senare :) Sen blir det Talang och nu ska ja ta mig ett välvärt glas med vin, SKÅL på er